I lördags var det dax för årets andra grusbus med endurohojarna. Solen visar sig äntligen, så vi hoppar på våra hojar det är en 5 grader varmt, känslan är obeskrivlig det är vååår, hojsesången är här.
Vi kör ut på en lerig grusväg jag har grusdäcken på, inte det ultimat med tanke på underlaget. Då hojen nu inte riktigt vill som jag vill, men jag tar mig fram. Jag börjar få uppfarten lite man är ju så grymt ringrostig, tycker ju någonstans att man inte borde bli så ringrostig efter alla mil man har bakom sig men icke.
Lagom att jag känner att jag har koll så ligger det snö på vägen, tror väl att de bara är halvslaskigt å visst var det det, men mina grusdäck får inget grepp. Jag känner hur bakhjulet släpper och jag blir stel som en pinne å gör allt fel, som tur var kom lervällningen till min räddning å jag fick balans på hojen igen. Efter ett par turer i snöslasket så börjar jag slappna av å tycker att det är riktigt kul.
En riktigt härlig påsk tur.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar